Nu i sommar har vi mest tillbringat dagarna i stort sett med bada pga de otroligt varma dagarna. Det är så härligt att simma med hundarna el bara se på då de simmar för sig själva. Många främmande hundar har deltagit också utan att de bryr sig om varandra.
Har varit o vallat hos Inga-Lena där Carina Johansson håller vallkurser. Visst är det svårt att valla med en hund som inte hör. Men jag ger mig inte. Hon älskar ju det! Hon har blivit så mkt mer ivrigare! I början fanns det naturliga avståndet som nu har krympt pga ivern o att jag inte kan använda rösten som man gör till hörande hundar. Hon har även sprungit efter bakom då flocken dragit iväg i tro om att hon gör rätt då jag är helt maktlös. Men vi försöker hitta lösningar. Att trycka ut henne är svårt då hon lärt sig att komma till mig då jag slår med vallstaven i backen. Det fungerar bättre om jag använder Cassie samtidigt som jag vallar med Gnistra. Som i sin tur förstör lite av Cassies egna vallning. Men huvudsaken är att vi har roligt tillsammans o att de får känna på det de brinner för, nu när man inte längre har egna djur.
Har varit på Tonedosläger också. Det första lägret i hela mitt liv. Ett fantastiskt läger med en blandning av underbara människor o hundar. Ett fantastiskt arrangemang av en uppfödare! Min syster Nancy har ofta pratat om detta läger. Nu först förstår jag vad hon menar.
Går med Gnistra o Cassie lösa på långpromenader i staden. När vi kommer nära vägkorsningar brukar Gnistra bli låg o huka sig när hon ser bilar. Men hon går utmed min sida, viker inte av. Jag har full koncentration på henne när vi promenerar. Först när vi kommer till avlägsnare ställen från bilar tillåter jag henne "ut o lek". Hon är så fantastiskt duktig. Min lilla gnistrande stjärna! Skulle aldrig kunna byta bort henne mot ngt! För mig räcker det att hon är en fungerande hund.
Tack Lena för denna underbara border collie! Det finns inte många som du o som behåller en döv valp! Har varit inne på engelska o amerikanska sidor på internet o tittat. Det finns många döva border collies. Det måste även finnas i Sverige. Men de flesta tar nog bort dem istället för att ge dem en chans till livet.
Jag blir så glad när jag läser om dig och din döva lilla hudn:) Glad för att människor tar sig an även döva hundar:) Dom vet inget annat om.. Tror att dom är minst lika lyckliga som hörande hundar:) Kramen och en eloge till er, som gör så:) kram//
Håller med Karin. Det är så roligt att läsa om era äventyr och vardag med lill tösen och hur duktig hon blivit fastän hon är döv och vilket oerhört arbete du lägger ner på henne :) Ha det så gott Kram
Eden
23 augusti 2010 10:06
Är så fascinerad av era framsteg och ni verkar ha så roligt ihop. Önskar er all lycka till på vägen.
Snart är Julen här och lite julkänsla kom i form av lite snö och lite kyla.
Här mår vi alla bra
idag var vi ute i "blå timmen" ett härligt magiskt ljus som givetvis skulle återgetts med vanlig kamera.
Var rädda om...
Nu har det gått tre dagar sen vi avslutade Kennel Lägret som i år varit en hel vecka. En vecka med fint väder underbara människor, många skratt, träning, mat, lekar KM...bilderna får tala för sig. Dessa kort har Tompa tagit, det kommer mera för i år ...
Är ju inte så flitig på bloggen när man mest uppdaterar på FB.
Det har hänt lite sista månaden :) har tävlat med både Bobbie och Jojo
Bobbie blev uppflyttad och vann Akl spår.. Anmälde sen till Startklass Sharpman
Cup för att få l...