Nu var det längesedan jag bloggade, beror på att timmar dagar veckor just nu inte räcker till, det går för runt hela tiden och jag känner mig frusterad att inget blir gjort här hemma, men iofs det går ju inte från mig, bara det att "berget" växer. De små underbara har rest till sina hem och jag saknar dem. Samtidigt är det ju skönt att alla har fått det så bra och sköter sig precis som valpar ska   . Lammnigen är i full gång och 21 ulltussar har sett dagens ljus, 6 tackor är kvar, och jag åker som en jojo fram o tillbaka och så Vadstena, för efter ett år (för jävligt rent ut sagt) fick pappa äntligen sin efterlängtade lägenhet på Wasagården, hade ju varit kul om han fått den när han haft lite mer glädje av den. Han är dålig den gamle och han vill inte leva säger han, det känns tufft i dottershjärtat att höra detta hela tiden, men jag förstår honom, inget att se fram mot längre, bara vänta på döden, nej jag vill inte bli så gammal och vara beroende av andra, livet är tufft.

Snön försvinner nu i betet och så fort det torkar opp så startar vallkurserna, idag regnar det och är så grått så grått, hundarna skitiga så fort de går utanför dörren, klafs i leran...skrotbilen pajade helt, sista som hände var att tanken gick sönder 20 l rann ut :(, ja ja nu har jag en "ny" volvo som jag trivs med. Vickes konvalecent är nu inne på sjätte veckan, han är pigg som en mört och jag säger bara huahua, lille krigaren har så mycket energi, men är så snäll,

Snart hoppas jag det lugnar ner sig lite så man kan njuta av den kommande våren....för den är ju på G.

ha de' gott