ja nu är den verkligen här, hösten. Den årstid som berör mig mest, den höga luften, de vackra färgerna, de mörka kvällarna. Så mycket känslor som rymms, och det är tillåtet att vara lite ledsen, varför vet ingen, men ingen tycker det är konstigt. Förmiddagens promenad var lite kylig, lite regntungt mulen och helt vindstilla, att bara gå och njuta i tystnaden med sina finaste vänner är balsam för själen. Så härligt att se hur naturen förändras, liksom går till vila inför nästa årstid och nästa igen, och snart är det sommar igen.......

fåglarnas skafferi är välfyllt i år och skvallrar om en fin sommar

på rävjakt igen, men idag blev det tji.....

en urfälld Katti spanar....

och liten Jojo spanar oxå..

 och nu ska finaste lille Vicke få göra lite kul saker...

Jag vandrar vidare och hoppas att prinsen på sin vita springare ska komma och ta mig med härifrån.....