Vill börja med att tacka alla som visar sin medkänsla på FB, via mail, sms osv, tack för att ni finns. Många undrar vad som hänt och jag ska försöka att redogöra lite grand. Min lillebror har under 2010 genomgått en tuff kamp mot en icke op cancertumör, i dec var läget kritiskt under en vecka och vi trodde att vi skulle förlora honom, men han kryade på sig så sakteliga och blev starkare o piggare. Vår gamle far blev efter jul sämre och sämre, och för en vecka sedan var läget väldigt illa, han tynade sakta bort. I måndags kom min bror ner ifrån Stockholm för att förmodligen träffa sin pappa för sista gången, eftersom han kommande vecka skulle bla op sin brutna arm, och skulle få svårt att åka ner på ett tag. Pappa blev så överlycklig över att få se sin son och se att han såg frisk ut. För det gjorde han, jag hade förväntat mig att han skulle se tärd ut efter allt han genomgått, men han såg så fräsch ut och hans ögon glittrade, det tänkte jag på gång på gång han hade så glada friska ögon, gud vad svårt det är.....aldrig trodde jag att det var sista gången vi kramade om varandra när vi skildes. Dagen efter var min far som en ny människa, både personal, sjuksyster och jag förvånades, han pratade, han började dricka en massa (han hade totalvägrat innan) och han började äta, han mådde bra och blev starkare för varje dag, ett under (han är dock 92,5 år). På fredag fm får jag dråpslaget..Peter är död! Jag kan inte fatta, min älskade lillebror finns inte längre.Han låg död i sin säng när hans fru skulle väcka honom. Och i morgon skall jag berätta detta för lille pappa, kan inte hålla det undan från honom längre för han undrar varför Peter inte ringer, hur skall jag orka se hans förtvivlan, jag bävar för morgondagen....men efter den mörkaste natt kommer alltid en gryning sägs det, känns inte så just nu, men så är det nog. Mörker och sorg i mitt hjärta och sinne just nu. Men tack för mina underbara hundar som får mig att tvingas tänka på lite annat, och de små valparna har fått ögon i dag och är helt ljuvliga. En balans mellan död och liv precis som livet är.
Var inte rädda för att höra av er........
Görel
6 februari 2011 20:31
Ja ingen har sagt att livet är lätt, tusen kramar till dig Lena.
Bibban
6 februari 2011 20:32
Nej,men så förfärligt. Så jobbigt för dig. Fy så skört livet kan vara...Ja tur du har hundarna, dom är guld värda när man har det tungt, för dom måste vi ju ta hand om även om vi har det svårt, och då kan det skingra tankarna för en liten stund. Bamse och styrkekramar till dig.
Øivind
6 februari 2011 20:33
Kondolerer kjære Lena. Føler med deg i sorgen.
Klem fra meg
Maggan & Bonnie
6 februari 2011 20:35
Ledsamt, tänker på dig, känner med dig och skickar massor av kramar.
Helén
6 februari 2011 20:37
Vi finns för dej också om du vill prata..
Massor av varma kramar
Lillemor o Leif
6 februari 2011 20:38
Massor av kramar från oss.
Åsa BL
6 februari 2011 20:38
Åh Lena, livet är inte rättvist! Här rinner tårarna, skickar styrkekramar <3 Du kan vila dig, liiite, i alla bestyr med de små ljuvliga. Behövs såna pauser när man upplever de tyngsta av stunder.
Maria Törnvall
6 februari 2011 20:39
Här finns inte ord till tröst Lena. Förstår din vånda inför morgondagen och det måste vara bland det svåraste som finns. Att berätta för en förälder att hans barn har dött..
Stor styrkekram till dig <3
Karin..
6 februari 2011 20:40
Älskade lilla vännen..
Så jobbigt du har haft det och har!
Så fruktansvärt för dig att berätta en sån sak för din pappa..
Men vet du..självklart jobbigt, men jag vet att du kan säga det på ett "bra" sätt, så din pappa förstår!.
Kanske mitt i all sorg, känner din pappa en slags befrielse, att din bror, och hans son slipper lida mera!
Men sorgen är nog så svår ändå.
Tänker på dig, Lena. Du är världens bästa dotter till din pappa, och var säkert världens bästa syster till din bror..Puss och kram/Karin/
.
Ingela
6 februari 2011 20:43
Jag beklagar din enorma förlust! Du sitter i en svår sits som ska förmedla din förlust av en älskade bror till en far som har förlorat en älskad son.
Livet är skört, och kort. Vilken tur du har dina fina hundar och dina bedårande valpar!
De ger dig styrka att göra det du har framför dig!
Varma kramar från mig
http://www.ostanvindens.se
suss
6 februari 2011 20:52
Tröstekramar till dej. Suss
Agneta
6 februari 2011 21:04
Sorgen är svår. Det gör så ont, det är knappt att man står ut. Kram, hoppas att ljuset vänder åter snart.
Katta
6 februari 2011 21:17
Tänker på dig, inte lätt att få berätta sorgliga saker. Kram på dig....
Anna E
6 februari 2011 21:34
Styrkekarma.
Anna E
6 februari 2011 21:34
Styrkekramar.
kersti o Lilla Taxi
6 februari 2011 22:11
Lena, vi tänker på dej och känner med dej ! Innerlig kram
Inga-Maj
6 februari 2011 22:12
Vad ledsamt att höra Lena.. Inte en helt lätt situation du befinner dig i just nu. Först ta emot ett sorgligt besked o sedan berätta för sin gamla far.. o då om det vad en förälder aldrig någonsin vill höra. Du har en stor börda att bära nu.. Var rädd om dig. <3-Kramar till dig
Anna
6 februari 2011 23:08
Önskar så att alla vi andra kunde ta en bit var av din stora sorg och svåra uppgift .......................Många stora varma kramar
http://www.annaho.bloggplatsen.se
Marika Söreskog
7 februari 2011 00:26
Jag hittar inte rätta orden Lena ! När jag läste vad du skrivit så blir man helt chockad. Varför !!
Livet är så orättvist ibland !
Många stärkande och tröstande kramar från oss alla
Var rädd om dig vännen !
http://marmichels.se
Fam Adell
7 februari 2011 09:36
Vi tänker på dig Lena!
Många stora varma kramar till dig!
Isabelle med Guinness
7 februari 2011 14:42
Beklagar er stora förlust och tänker på dig i din svåra stund. Har själv förlorat ett yngre syskon så jag vet på ett ungefär hur det känns. Ta väl hand om dig och hoppas din pappa inte tar det allt för svårt. Givetvis är det en stor förlust för honom med men jag tror du förstår hur jag menar.
http://www.guinness.bloggplatsen,se
Nina
7 februari 2011 15:58
Beklagar sorgen Lena, livet är allt så orättvist. Tur du har hundarna o de små som får dig att skingra tankarna. Jag vet att det är jätte jobbigt. Tror du kan förklara för din far på bästa sätt så han förstår. Tänker på dig och skickar bamse kramar till dig.
Lotta
7 februari 2011 20:45
Ååh Lena, Stor tröst- och styrkekram till dig och till de dina! Fy så fruktansvärt, finner inga ord...
http://minflock.com
Anna & Vilde
8 februari 2011 13:00
Vi tänker på dig...
Stora kramar till dig Lena!