Lilla Gnistra har inlett sin första mognadsprocess. Hon har börjat löpa! Herregud vad tiden har gått fort. Mkt har hänt under denna tid. Alla tankar o rädsla om hur saker o ting skulle gå (genom min oerfarenhet av döv hund). Kan inte säga annat än allt har gått över förväntningar. Oftast tänker jag inte på att hon har den nedsättningen. Istället undrar jag faktiskt ibland om hon verkligen är döv. Hon läser av signaler oerhört snabbt, både på andra hundar o människor. Om en hund i närheten börjar skälla åt en annan hund, så läser hon av o börja skälla hon också, fast hon inte har en aning om vad det är frågan om. Ibland då man ger henne ett tecken vet hon oftast i förväg vad som ska förväntas. O påbörjar man ngt slags tecken så utför hon ngt innan tecknet är riktigt färdigt. Ibland blir det lite svårt eftersom ett tecken inte är detsamma som en röst, där man kan också kan justera med ett tonläge. Hundar använder ju också olika ljud- o tonlägen med sina jämlikar. Man tänker inte alltid på det.

Nu när vi gått mot kyligare tider o man har mkt kläder på sig så syns inte tecknen lika bra som annars. Det måste jag förstås tänka på! Annars är hon som vilken hund som helst. Men häromkvällen låg hon o sov i närheten av mig. Då vissla jag till o hon vaknade till i samma ögonblick. Då blev jag förvånad o tänkte förstås att hon kanske hörde. Var tvungen att testa med en rad olika visselpipor. Men så var inte fallet. Det är såna lyckoträffar som gör att även jag o många andra tror att hon är hör. Hon tycker mkt om att vara i min närhet o ha kroppskontakt. Vill gärna ligga intill fötterna, sitta o trängas med mig i fåtöljen el ligga tätt intill mig i sängen. Så fort jag förflyttat mig så tar det inte lång tid förrän hon finns vid min sida även om hon ligger o sover. Hon tycks ha full kontroll även som sovande om jag försvinner. Det handlar inte om ngn nervositet el stress utan en medvetenhet.

Måste berätta om vallningen. Där har hon gjort stora framsteg. Nu finns det ingen flock som kan springa iväg här. Hon har full kontroll. Hon jobbar på ett bra avstånd, gör små hämt, driver, balanserar o tagit in djur i fållan. Hon har utvecklats så mkt. Hon har börjat lyssnat o det känns så fruktansvärt härligt. O ju större avstånd jag får desto lättare har hon att överblicka mina kommandon. Hon har ett sånt härligt vallningsstuk. Hon är helt underbar! Hade bara önskat att jag hade haft egna får nu. 

Nästa vecka ska vi vara med i en sökkurshelg. Vi får väl se hur det kommer att gå. Vi har testat ngr sökskick min syster Nancy o jag. Då hon tagit figuranten på nära håll vill hon fortsätta att söka bakåt. Ser mer ut som hon tror att det är ett uppletande på gång. Där är det svårt eftersom man inte kan göra sig hörd till den lilla. Men det kommer nog att fungera när hon väl förstår. Jag är ju van vid att allt har sin stilla gång. Men det ska bli både roligt o spännande!

Kyliga (brr) hälsningar fr oss, Gnistra o Inga-Maj